Februari 16.2

Can't you truly see, that I want you and you want me
so what the hell are we so scared of?





Jag dansade nära, dig som jag glömt.
Men jag tror att vi kysste varann.
Jag minns ej så noga, du sa vad du drömt.

Men nu är det vackert, när gatan är blank.
Och när lyktorna speglar sig där.
Parfymen är borta, och jag är pank
För Jag tror att imorgon ska lysa igen, att den dagen som kommer är min.
Det är nått som väntar, jag ska visa att livet finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0