Jag vill vara vanlig, vad det nu är.



..Och jag saknar dig mindre och mindre,
det kommer annat mellan och det är bra.
Jag saknar dig mindre och mindre,
jag har glömt dig en vacker dag.

Jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår.
Jag kan offra allt jag har för ingenting.
Ja, jag sträcker mig så långt det går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0